PMS & sena kvällsfunderingar

Jag har precis fått reda på att min systerson har fått en liten dotter i kväll, jag är så lycklig för han och hans tjej! Dem kommer att bli superbra föräldrar. 
 
Men samtidigt som att jag är jätte lycklig för deras skull ser jag över hur mitt liv ser ut och faller i gråt. Jag känner mig så misslyckad. Så missplacerad och ensam. Här sitter jag, 23 år (snart 24) ensam i en lägenhet med studielån tillsammans med en katt och kanin. Jag har inget förhållande, har inte haft på flera år och jag kan inte minnas när jag gick på date senast. Min plan var att ha kille och barn vid 25 men det ser inte så ljust ut. Alla säger att jag har hela mitt liv framför mig och att den rätte kommer när jag minst anar det och att 25 är fortfarande ungt och jag har hela livet på mig att skaffa barn. JA kanske det! Men det är inte vad jag vill. 
 
Just nu vill jag bara känna mig älskad av någon som älskar mig tillbaka, för den jag är. Men även det känns som att det är för mycket begärt. Jag känner mig så vilsen och besviken på mig själv. Jag skulle gå ner i vikt men har än så länge bara lyckats hålla borta ett kg. Olycklig, det är vad jag är. Men det är ingen som vet det för jag lyckas alltid ha ett leende på läpparna och låtsas som ingenting. Det känns som att jag lika gärna kan ge upp mina drömmar för som det ser ut nu så kommer dem inte gå i uppfyllelse ändå. 
 
Suck... Menmen det blir som det blir. 
 
Nu blev det ett alldeles för deppigt inlägg, jag ber om ursäkt för det. 
Vardagslivet | |
Upp